Maria

24 april 2011 11:13

Men herregud... schäfer anses väl mer eller mindre vara en familjehund..! Med rätt motion, sysselsatt hjärna och - som du skriver - rätt behandling helt enkelt, så blir ju en schäfer helt underbar! Undrar vad din pappa tycker är "bra hundraser"...?
En liten chi-blahablahastavning (för enkelhetens skull brukar jag kalla dem för "råttor".. de är ju så små...) skulle inte jag vilja ha hängandes i halsen så att blodet sprutade! En storpudel - anses de vara "ofarliga" av din pappa..? Pimpinetta som de är... eller en Afganhund.... Terrier är ju kända för att aldrig ge sig, taxar är kända för att vara envisa... osv. Men folk KÖPER ju de här raserna, och då måste det ju vara så att hunden blir som fostrar den. Inte bara en "rastyp".
Min ridlärare har en rottis - världens sötaste och gladaste tjej! Hon är ju stark, så det måste man ju tänka på, men hon skulle aldrig skada någon. Som du skriver kan man ju inte vara 110%, men du förstår säkert vad jag menar med "aldrig". Den där rottisdamen är så gosig. Brukar sätta mig på huk och då springer hon och hämtar en av sina älskade bollar och rusar mot mig. Lämnar bollen och står och stirrar på dem som att hon kan få den att kastas iväg med blotta blicken. Och när jag kastar den så blir hon SJÄLAGLAD! Hon är så rolig, för ridläraren har lärt henne en del tricks, och ett av dem är "farlig hund". Då morrar hon och försöker se ut som att hon ska gå till anfall.. men hon är så himla glad att svansen viftar så pass så hon kan inte sitta still! Har sagt till ridläraren att det inte finns en endaste människa som skulle tro på att det var en "farlig hund" som satt där, för hon är alldeles för glad och vill vara till lags.
Jag skulle kunna tänka mig att ha en schäfer, rottis, eller annan "stor" hund, men man måste ju tänka på vad som passar sin livsstil. Innan jag läste på ordenligt om raserna så ville jag ha en amerikansk cockerspaniel. Tycker att de är så otroligt vackra och man får pyssla med pälsen mycket (som med Tilda ;) ), men efter att ha läst att det är vanligt för rasen att ha epilepsi så har jag lagt ner den tanken. Jag som inte klarar att se hundar lida.. tänk att få syn på sin älskade hund ligga och krampa... jag skulle DÖ....
Just nu lutar det åt en Lhasa apso eller korsning Lhasa och något annat. Dock INTE shih tzu.. tycker att de ser lite sura ut ;)

KRAM!

Susanna

24 april 2011 12:40

Mjo min pappa är rätt korkad.
Han fullkomligt älskade Powell, den amerikanska cockerspanieln jag hade för drygt 1 månad sen.
Men det var ju en "snäll" hund.
NEJ DET VAR HAN INTE!
Absolut ingen pli på den hunden, bortskämd, kunde inte inkallning trots att han var 3 år.
Smet, skällde och ylade.

Ikaross gör inget sådant, iallafall så länge ingen utlänning är i närheten.
(skäller och morrar)

Rottweiler är verkligen en trevlig ras, finns flera här där vi bor, en tjej som bor ett par "hus" bort, fick för tre veckor sedan, 12 rottweiler valpar, herregud så söta!
Jag var lite småängslig för rottweilers tidigare men efter att ha flyttat hit så har jag träffat så många trevliga individer att man bara inte kan vara rädd för dem.
Jag föredrar ju större hundar, de är inte lika bjäbbiga som mindre raser.
Min faster som vi var på besök hos igår hade tre hundar tidigare, 2 irländska röda settrar och en gordonsetter. Riktiga snobbar allihopa, de var nämligen championtitlade inom utställningsvärlden. (min faster är supermega snobb och endast det bästa duger)
Gordonsettern hade epilepsi, ingen vacker syn när han fick sina anfall.
Tur i oturen att de inte kom så ofta.

Lhasa apso, är en trevlig ras, har en syssling som föder upp sådana.
Baloo är min favorit, sådär härligt vetefärgad.
Var nära på att få bli fodervärd åt han men då bodde jag hemma och då sa mamma nej. *suck*

Massa kramar till dig

Alexandra

25 april 2011 21:24

Humm... de dära orden känns igen! Fick höra massa sånt innan jag skaffa min rottis, och även nu när jag har honom. -.-" Så tröttsamt...

Susanna

25 april 2011 21:57

Så fruktansvärt tråkigt med alla dessa fördomar :(